sarafredin

Vill bara varna för ett extremt LÅNGT inlägg! men här har ni hela historien..

Några dagar innan var jag upp och kollade så att inte vattnet hade gått, för de var som att de hade gjort de men de var lugnt sa dom på förlossningen, men jag fick en tid för en till kontroll den 8 juni vid tio-tiden. Nea var beräknad att komma den 5 juni! Så när jag kom dit kollade dom värkar/sammandragningar och ultraljud, allt såg bra ut och sen skulle en sköterska göra en insvepning lr va de nu heter innan jag skulle gå, men då chockade hon mig med att säga: Men lilla vännen, du är öppen tre cm så nu har du bara sju kvar innan du får träffa din bebis! Jag: VAAA?! Är du seriös?! nee de kan ju inte stämma!

Hon sa att jag fick stanna och vänta på en doktor och höra vad han tyckte vi skulle göra, lr så fick jag gå hem och vänta bara. Jag bestämde mig genast att gå hem! jag hade ju hört att du skulle sätta igång om man rörde på sig :) så jag gick ner på stan och lunkade runt, gick och köpte en macka på jambo och tog en buss till min bror Lars, carro och lilla Ebba. Jag kände att jag inte villa åka hem och sitta där själv utifall något skulle gå snett.

Ja satt i deras soffa ett tag och sen förslyttade jag mig till datorn, runt femtiden började de att göra ont i ryggen.. nu kanske tänkte jag?! Jag har ganska hög smärttröskel men jag tänkte att ondare ska jag väl ha innan man ska åka in?! men Carro såg direkt när jag började vrida och vända mig i stolen att de va på g så hon sa till lars att nu är de nog dags, Han blev skitskraj typ och sa åt oss att klocka värkarna som då höll i sig i typ en minut med tre minuters mellanrum. Han ringde mamma fast jag sa att de var lugnt än, mamma svarade inte så då fick han typ panik och ringde leif (mammas karl) som fick gå till mamma och be henne förbereda sig :D

nån minut senare ringer mamma upp och frågar om vi ska åka in och jag sa: men jag behöver ingen smärtlindring än, så Himla ont har jag inte än :) mamma: Sara, du måste ju åka in innan, väntar du så länge så kommer ju hon typ vara hälvvägs ute! :D
Jag hade nämligen fått för mig att när värkarna började skulle man ligga ihopkurad på golvet och grina och skrika att man alrdig mer villa ha barn!

Vid sjutiden kommer vi in till förlossningen och dom kollar kurvan och jag är då öppen fyra cm så jag får ett eget rum. Jag och mamma packar upp min lilla väska med vattenflaska, korsord, och min engångskamera :D mamma hade sin superkamera med sig oxå! sen satt vi där och löste korsord. Mamma masserade min rygg när värkarna kom. Sen fick vi gå till bb och ta en macka, dit gick jag med en sån där lång rulator :D men de var skönare att gå och hänga på väggen när värkarna kom.
 
Vid elva tiden (tror jag) tog dom hål på hinnorna så de skulle sätta fart, men en stund efter satte de fart, vilket ingen var beredd på! de blev lite spring där inne tyckte jag, dom hade väl inte fixat iordning allt tror jag :D när jag var öppen 8cm bäörjade mina krystvärkar komma! blev helt chockad över vilken kraft som kom innifrån mig! Jag kollade på mamma efter den första krystvärken och då sa hon: Nu är de dags!
Jag tog ingen smärtlindring förutom lustgas när hon skulkle komma ut. Jag hade sagt att jag inte vela, just för att jag ville känna hur de skulle vara att föda naturligt och för att se hur hög smärttröskel jag verklige hade, och för att jag var MER RÄDD för ryggbedövningen än för HELA själv förlossingen :D hatar sprutor!
Så min egen smärtlindring var att få skrika ut smärtan. Jag läste i nån bok att man inte skulle vara rädd för att skrika, känndes de bättre att skrika så SKRIK för fan! åh de gjorde jag, men när krystvärkarna kom så förvandlades de till en mörk basröst som lät som en brunstig tjur typ :D haha! som om jag höll på att skita ut ett hus lät de som! 
 
Att hålla tillbaka krystvärkarna var nog de svårats jag har gjort, de var typ helt omöjligt! men när jag väl fick krysta på riktigt så var hon väl ute på mindre än en timme. Dom frågade om jag ville känna på huvudet men jag var så uppe i min andning så jag sa nej. Jag följde rytmen på lustgasens ljud när man andades in och ut kommer jag iihåg. Men när Neas huvud hade kommit ut så slutade mig krystvärk så vi var tvungen att vänta in nästa värk som kändes två timmar bort för jag såg på barnmorkan att hon började bli .lite stressad och dra i nea och kolla så hon inte satt fast i axlarna. Jag provade att krysta utan värk för hon sa att jag skulle krysta men jag sa att de går inte för ja har ingen värk! men en liten stund efter kom den och "splasch" så kom min älskade dotter ut. Mamma berättade efteråt att barnmorska var påväg att tappa nea för de kom så mycke fostervatten efter så de blev som en fors ut typ :D men när dom la henne på min mage så blev jag kär direkt. Hon va så himla vacker! Min lätt blåaktiga, kletiga, varma dotter som inte villa skrika som gjorde mig jätteorolig!
men dom sa att de inte var nån fara! Hon andades bra och färgen fick hon tillbaka på några sekunder, men jag sa att jag ville att dpom skulle gå och kontrollera henne, så jag kunde k'nna mig lugn och hon var helt perfekt! allt var bara bra med henne <3

Min mamma var till en sån himla stor hjälp och stöd! Jag är så glad att hon villa vara med mig! jag var nära att åka in själv eftersom jag ändå skulle vara själv sen tänkte jag, de kändes lite töntigt att ta med min mamma tyckte jag innan men nu är ja så glad att jag inte åkte utan henne <3 älskar min mamma så otroligt mycke!

Nea började suga från bägge mina bröst på en gång medans jag blev sydd! Hon var ju rätt stor tösen så de förstod jag att jag skulle få göra! men jag kan ju säga att bli sydd i puppan utan bedövning gör fan nästan lika ont som hela förlossningen! fan ja va på väg att nita barnmorskan när bedövningen släppte för TREDJE gången för hon va så långsam! men SLUTA skrek jag, STOPP STOPP! AAAAH! åh ja kunde ju lixom inte göra så mycke heller när Nea låg på min mage! nej fy fan, de va nog de värsta av hela förlossingen!

vi sov någon timme alla tre innan vi fick frukost och jag fick duscha! Efteråt måsta mamma åka på jobbet så då blev jag själv ett tag.. jag kan ju berätta att jag kände mig ofta ensam på bb. Jag hade lixom ingen att dela allt med. Mamma och syster kom ibland och de va skönt! jag kände mig alltid stressad för jag va rädd att jag skulle kissa på mig mitt i korridoren för jag låg på på andra rummet så jag hade en bit att gå till toaletten.

Men efter fyra dagar åkte jag hem :) När det öste ner regn och jag va sjukt öm i ena skinkan efter sprutan som jag fick för att vi fick olika blodgrupper. Men allt gick bra! och jag skulle kunna göra om allt igen tusen gånger om för min ängel <3

bjuder på en bild, Här är hon sprillans ny! <3



så, nu har ni nog läst erat längsta blogginlägg någonsin! men jag varnade er ;D

Hare! puusss